Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vild inspiration. Hennes panna bar en omisskännlig prägel
af allvar, och i hela hennes ställning uttalade sig denna
själs-lyftning, som höjer sig öfver alla små intryck och tillkännager
närvaron af ett viktigt ögonblick — ett ögonblick, då
människan är i stånd att företaga saker, dem hon, återkommen
till vanlig sinnesstämning, tror sig hafva drömt.
Gabriella återvände till huset. Men hon gick ej in i
rummet, där de fångna med sina väktare befunno sig, utan
smög sig tyst som en tanke uppför vindstrappan. Här
af-täckte hon en liten lykta, hvilken hon hållit dold under
förklädet, påtände vid dess ljus flera bloss och fästade sedan
dessa mellan den öfver bjälklaget liggande torrveden. Efter
förrättadt arbete, och med det sista blosset ännu i hand,
blickade hon ut genom vindsgluggen. Hennes blixtrande öga
sökte den enda stjärna, som ej insvept sig i moln. Länge
såg hon på den ljusa punkten, och en dof suck smög från
hennes bröst. Men sprakandet i veden återkallade henne
till minnet af det värf hon åtagit sig. Snabbt ilade hon ned
och in i rummet till de öfriga. En knapp kvarts timma
senare stod hela huset i ljus låga, och vinden hjälpte det
rasande elementet i dess hastiga framfart.
”Hvad är detta för en rök?” utbrast Mårten ett par
gånger efter hvarandra och såg sig omkring i rummet, men
då den alltmera tilltog, gick han ut i förstugan och
öppnade dörren till köket, där han erhöll tillräcklig upplysning.
Lågorna, nu fullkomligt frigjorda, slogo emot honom och
förenade sig inom ett par ögonblick med det från vindstrappan
gapande eldsvalget.
”Elden är lös — hela huset brinner!” var det rop,
som på en gång uppgafs.
Yrvaken flög länsmannen upp, och nästa ljud, som
träffade hans öra, var gubben Haraldssons skrik: ”Era skurkar,
vill 1 steka oss lefvande!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
