Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försonadt, kunde han vinna frid. Hans galenskap var likväl
ofta icke tillräcklig att skydda honom för de
samvetsförebråelser, som under ljusare ögonblick infunno sig, och det var
då han i vild fröjd, främmande för den stilla arten af hans
vansinne, sökte att skingra de plågor, som kvalde honom.
”Hejsan, jag vill dansa!” ropade han, då sången ej
längre förmådde lugna honom. ”Upp, smådjäflar, I behöfva
icke längre ligga och glo på mig i askan med era gemena
eldögon — nu är jag tillreds. Kom, kom, så få I dansa med
fadermördarn . . . lustigt, hejsan! ... Så heta I äro, era
lymlar!” Och den ena branden efter den andra bortkastades för
att lämna rum för en ny.
Uttröttad af dansen, nedsjönk han slutligen, utmattad
till kropp och själ.
Då han vaknade, hade mildare fantasier efterträdt de
förra. Han trodde sig nu vara död, men han skulle, innan
han inträdde i den fullkomliga saligheten, först genomgå ett
slags skärseld: hans dom var att hvarje natt, ända till faderns
och broderns afrättning, komma till de svarta ruinerna och
dansa med smådjäflarna. Och så starkt välde utöfvade denna
nya idé öfver honom, att han i hvad väder som helst, hvarje
afton, ända till dess isen stängde vägen, begaf sig till sitt
forna hem — och så fort vattnet åter blef öppet, började
han på nytt sina nattliga resor.
Vintern hade gått till ända. Våren öppnade sina knoppar.
Rannsakningen öfver de bägge mördarna var slutad, dom
fälld och stadfästad. Det är ej vår mening att öka de redan
nog upprörande taflorna i vår historia med beskrifningen på
den dag, då icke jorden, utan skaparen återtog sitt lån. Vare
likväl meddeladt, att den värdiga sinnesstyrka, hvarmed Birger
mottog sin världsliga dom, och det lugn, hvarmed han mötte
den, som väntade honom i ett kommande lif, inverkade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
