Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Birger såg, att allt hopp var förbi, vände han sig
med en skymt af den gamla fattningen till den väntande
kronobetjäningen och sade: ”Jag följer er nu godvilligt och
bekänner för hvem som vill höra det, att vi, far och jag,
mördat jaktlöjtnanten och hans bägge karlar och sänkt jakten
utanför Paternosterskären.”
Liknöjd för allt, utan känsla för Mårtens jubel — Mårten,
som ej kände, att det var mördaren han hade att tacka för
sin uppkomst — steg Birger, med liket af sin älskade Erika
hårdt slutet till sitt hjärta, ned i båten, och snyftande såg
Petter Lindgren från stranden huru den vände.
Hvilken syn! Den gamle Haraldsson fastbunden vid en
af tofterna . . . Gabriella på knä med det ännu så sköna
ansiktet vändt mot himlen . . . Birger ihopsjunken, stödjande
Erikas tunga hufvud mot sitt bröst, öfver hvilket hennes svarta
hårfläta ringlade sig . . . hämndens och rättvisans verktyg vid
årorna — och alltsammans klart upplyst af lågorna, som
kastade sitt röda sken utöfver det gungande hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
