Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Man borde kanske underrätta hennes nåd om hans
nåds tillstånd, så att läkare genast kunde efterskickas,”
föreslog Lars Blom.
Majoren, skakad af ett uppträde för honom så
bråd-störtande nytt, började skälfva i hela kroppen, liksom han
fått frossan, och slutligen sjönk han ned på en stol. Man
trodde, att han skulle få slag, och öfverhöljde honom med
vatten. Lars Blom sökte äfven efter bästa förmåga
underhjälpa de andras bemödanden att återbringa husbonden till
sans, men i sin ifver tog han miste och fattade uti det på
pulpeten befintliga kolossala bläckhornet, hvars innehåll han
tömde öfver ”nådig majorns” hufvud, hvarefter, och sedan
han på detta sätt ytterligare förpiumpat sig, han lämnade
kontoret, styrande kosan åt trädgården och växthuset. Men
hade han dröjt kvar någon stund på gården, så skulle han
kunnat bevittna, hurusom drängarna och torparna rusade
skrikande ut från kontoret, förföljda af ”nådig majorn”,
svängande sin förfärliga kantschuk till höger och vänster,
rytande som ett lejon och svart i ansiktet som en morian.
Lars Blom fick först kännedom af det nya uppträdet
mellan ”nådig majorn” och drängarna, när han, stående i
dörren till en materialbod invid växthuset, såg dessa senare
rusa förbi, eftersatta af den förfärlige husbonden.
”Ha!” ropade majoren och hejdade sig midt i språnget,
när han fick sikte på trädgårdsmästaren, roten och upphofvet
till allt ondt. Lars Blom kunde icke undgå att dra på mun
vid åsynen af husbondens nedbläckade ansikte, i hvilket
rullade ett par blodsprängda, eldsprutande ögon. Han drog
sig något tillbaka in i boden, som endast upplystes af ljuset
från den öppnade dörren. Majoren störtade efter honom
in med kantschuken i högsta hugg, men stannade tvärt,
ty ånyo upptäckte han i trädgårdsmästarens högra hand
samma puffert, som hotat honom på kontoret och den han
då förgäfves efterspanat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
