- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
112

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Titta inte hit!” varnade Lars Blom. ”Det är möjligt
att jag kan öfvermannas och misshandlas, men var säker på
att spökammaren för mig i dag är detsamma som grafkoret
för er i morgon. Det är inte blott för er trädgårds skull
som jag kommit hit, utan äfven och kanske mest för att
kväsa den, som, efter hvad jag länge känt, är nummer ett
bland alla orättvisa och grymma husbönder. Men det är
fasligt, hvad ni är svart i ansiktet,” tillade han därefter
skrattande, ”ni måtte riktigt ha vändi ut och in på er i dag.”

Under det Lars Blom höll detta tal, drog sig majoren
småningom mot dörren, alltid med ögonen på den fördömda
pufferten, som myste mot honom; men väl kommen ut ur
materialboden, slog han blixtsnabbt dörren till, fästande det
stora hänglåset för och läsande till, så att Lars Blom, innan
han visste ordet af, befann sig fångad och i mörk arrest.
Han hörde majoren uppgifva ett hånskratt och därunder
skynda bort. Men det dröjde icke länge, innan han förnam
steg och röster af flera ankommande personer.

”Ja, mina herrar,” hörde han majoren säga, ”jag har
råkat ut för djäfvulen själf, men här har jag honom nu
inom lås och bom, och jag hoppas, att han nu ska vara
mogen.”

Lars Blom såg dörren öppnas och majoren ånyo
inträda, denna gång åtföljd af inspektoren med några af
gårdsfolket samt tvenne äldre herrar, som, efter hvad han efteråt
fick veta, voro kyrkoherden och häradshöfdingen i orten,
hvilka, bjudna på middag hos majoren, nyss anländt och
mött sin värd, just som denne var på väg till inspektorens
hus för att skaffa folk.

”Se så, din bof,” började majoren, ”fram nu med
mordvapnet, som du för andra gången sökt mörda mig med, och
bekänn sanningen, så att processen kan bli kort!”

”Jag tager herrarna till vittne på att majoren kallat
mig för bof och beskyllt mig för att ha velat mörda ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free