- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
138

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mien, dels och förnämligast genom det dagliga sysslandet
med rått och obildadt iolk i kasernerna och på exercisfältet.
Denna olyckliga vana att svära, nypa och prygla, menade
Dugge, föra de vanligtvis med sig i sitt eget husliga lif,
och liksom drifna af ett oemotståndligt öde, skola de
fortsätta på hustru och barn hvad de börjat på sina rekryter,
dragande Dugge däraf den slutsatsen, att en militär
uteslutande borde ägna sig åt sitt stånd, lika nödvändigt i kriget
som obehöfligt i freden, och aldrig gifta sig, åtminstone icke
förrän han biifvit pensionsmässig och fått afsked o. s. v.

Mamsell Therese, som under ordväxlingen mellan sina
bägge flygelmän endast tittade på gatstenarna och teg, tycktes
iakttaga en fullkomligt opartisk hållning. Opartiskhet är en
dygd i allt, utom i kärlek.

På den tiden gåfvos i Stockholm s. k. subskriberade
baler, i spetsen för hvilka stodo några civila tjänstemän
inom de högre statsfunktionerna. Jonas Dugge lagade så,
att han fick vikariera för en af tillställarna eller värdarna.
Oöfverträfflig i valsen och angenäm i konversationen, blef
han snart ett föremål för damernas uppmärksamhet.
Therese, som jämte sin mor och fästman bevistade balen,
rodnade, när hon igenkände den häftige friaren. Det ligger
något af soluppgång i en oskyldig flickas rodnad. Dugge
hade, såsom det anstår en artig värd, bjudit henne och
hennes mor hvardera armen, när de inträdde i salongen,
och fört dem till deras platser. Therése tänkte, icke utan
blandade känslor, på möjligheten att han kunde bjuda upp
henne till någon dans, men, besynnerligt nog, gjorde han
det icke. Han drog visserligen försorg om att hon icke
fick sitta, en af dansanta flickors största olyckor, men ej
ett enda ord för egen räkning. Hon kände sig något pikerad
däraf, ehuru hon fast beslutit att svara nej. Ändtligen
mot slutet af balen kom han och bjöd upp till en vals.
Hon ville svara nej och skulle kanske gjort det, om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free