- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
143

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i världen. Äran att slåss för sin kung eller sitt land kan
ibland vara en chimär, ty kungen kan vara en tyrann, och
hvem säger oss, att ens eget land alltid är det bästa! . . .
Men slåss för den man älskar, slåss för kärleken, det är
att förfäkta himlens sak, det är att strida för Gud! ... En
garde! Blotta för en enda gång er klinga på allvar!”

”Jag korsar inte min värja med en bläcksudd!”
förklarade löjtnanten högdraget.

Pang! första örfilen: pang! den andra. Det är
obehagligt, i synnerhet för en andlig man, att nödgas tala om
örfilar mellan bättre folk, men nog utgöra de alla klassers
ultima ratio, sedan duellerna upphört, och jag känner till
och med stora krigare, som i det förtroligare umgänget
utdelat kanske flera örfilar och sparkar än svärdshugg på
slagfältet; och om man ovillkorligen måste drabba
tillsammans i denna syndiga värld, nog är handen eller foten ett
vida oskyldigare vapen än värjan eller bajonetten, ögon,
näsa och mun kunna få sitta emellan, men inga änkor och
faderlösa kvida i segrarens spår.

Knytnäfsbataljen mellan de bägge rivalerna, börjad i
skrif-rummet, fortsattes i farstun och slutades först på nedersta
trappsteget, där löjtnanten förblef liggande med ena benet
afbrutet. Det var denna olyckliga katastrof och anledningarna
därtill som någon tid utgjorde Stockholms allmänna
samtalsämne och som verkligen gjorde mig bekymrad för min vän
Jonas Dugge.

Men vce victis! är en grym sanning, och när får den
besegrade någonsin rätt? Att lysningen och bröllopet blefvo
uppskjutna är .klart, ty om man också kan lysa för en karl
med ett ben, så måste han likväl ha två för att stå
brudgum. ”Den som vinner tid vinner allt”, och isynnerhet
”vinner trägen”, säga ordspråken, och deras sanning gjorde
sig äfven gällande här. Militären var förargad på von Aken,
som icke valde värjan i stället för knytnäfven; de civile

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free