Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo naturligtvis på sin kamrats sida, och damerna blefvo
alla galna i vår hjälte, Therese Malmström icke minst.
Nog hade Therese läst om riddartidens strider för
hennes kön, men aldrig hade hon sett eller hört, att
torneringens pris, prinsessan eller borgfröken, gift sig med den
som i striden förlorat armar eller ben. Med förtjusning såg
hon från sitt fönster Jonas Dugge gå förbi med högburen
panna och stolt gång. Han hade icke benet spjäladt, han.
Hvilka medel Dugge vidare använde för att uppnå sitt
första mål, känner jag ej, men säkert är att han kort tid
därefter blef Therese Malmströms herre och man, eller,
symboliskt taladt, äfven ”bröt benet af sig”. Den stackars
löjtnanten gick någon tid ”med käpp och krycka”, ehuru
tyvärr icke lika symboliskt. Men han lärer likväl ha tagit
sin skada igen genom ett lika rikt parti inom
köpmans-klassen, ty det var andra tider då.
Hvad Jonas Dugge för öfrigt beträffar, så gick han lika
oförtrutet mot sitt andra, lika bestämda mål. Han blef med
tiden hofrättsassessor, revisionssekreterare och var just på
vippen att intaga en af de tolf stolarna inom den svenska
areopagen, då han, öfverväldigad af ansträngningar i statens
tjänst, nedlades på den sjuksäng, hvarifrån han aldrig skulle
stiga upp.
”Dugge blef inte justitieråd,” yttrade han småleende
till mig vid mitt första sjukbesök hos honom, ”men Jonas
fick ändå sin kurbits,” tillade han med en öm blick på sin
hustru, hvilken, en sorgens lefvande bild, lutade sig öfver
hans säng. ”Hur har den icke öfverskyggat och vederkvickt
mig utan att någonsin förtorka, såsom den gamla profetens
gjorde!”
”Och se, hvilka blommor den skänkt mig,” återtog
han efter en stund, visande på sina tre små barn, ett
kärlekens strålande tripp trapp trull, som, omedvetet af sin
stundande förlust, grät därför att det såg modern gråta. ”Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
