- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
146

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han vaknade tidigt en oktobermorgon i sin kammare
vid kyrkogården. Gripen af en sällsam och oförklarlig oro,
klädde han sig och gick ut på kyrkogården för att röra sig
i den friska morgonluften.

Månen göt sitt klara sken öfver den åldriga kyrkan,
och de många grafstenarna omkring henne föreföllo Milde
sorgligare än i solsken. Månen är ju också det förbleknade
lifvets närmaste anförvant.

Han gick långsamt fram mellan de gulnade träden och
sade för sig själf: Bruket af dessa tunga, flata grafstenar
har i en råare tid uppkommit från behofvet att skydda
graf-varna för likplundrare, människor såväl som djur, men nu
framställa de sig som bilder af de tunga sorger, försynen
lägger på människornas hjärtan för att bevara dem mot
frestelsernas anfall. Väntar mitt hjärta måhända en sådan
sorg?

Knappt hade han halfhögt uttalat dessa ord, förrän han
hejdades af en djup suck, som tycktes komma ur en
sten-lagd graf vid hans sida. Han ryste ofrivilligt, men
besinnade sig och sade:

”Under grafstenen tystna alla suckar! Det var blott en
hörvilla.”

Åter hördes en djup suck, som upplöstes i ett häftigt
snyftande.

”Här är en lefvande som lider!” utbrast han,
skyndande efter ljudet, och upptäckte mellan ett par grafstenar
en kvinnlig varelse liggande framstupa och, att döma af
klädseln, tillhörande den så kallade bättre samhällsklassen.
En mörk schal låg bredvid henne, och hon dolde ansiktet
i det fuktiga gräset mellan grafstenarna, men det obetäckta
hufvudets baksida var prydt med utmärkt väl flätadt hår.
Hon var tydligt i djupaste förtviflan, men hade likväl icke
rifvit upp sitt hår, såsom kvinnor bruka i häftig sorg,
åtminstone på skådebanan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free