Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bror Flodman, det är sant att människan kan hvad hon
vill, men också sant att människan spår och Gud rår, och
däruti ligger skillnaden mellan himmelen och jorden.”
GREFVE WOYNA.
På den tiden framlidne doktor Hagberg var kyrkoherde
i S :t Klara församling tjänstgjorde någon tid hos honom
en af mina närmaste vänner, magister Johannes Milde,
som bodde uti ett rum i boställets bottenvåning med fönster
åt kyrkogården, en passande lokal för adjunkter, hvilkas
lönlösa arbete behöfver uppmuntras åtminstone af bättre
utsikter i evigheten. Milde var teologie kandidat och hade
nyligen kommit från universitetet till Stockholm, där han
väckte uppseende genom sina predikningar. Den tidens
andäktiga älskade mer Rogbergs och Hagbergs känslofulla
vältalighet än egentlig så kallad bibelkristendom, och
magister Milde hade en sällsynt förmåga att öfversätta de sträfva
och föråldrade orientalismerna på ett språk, som äfven slog
an på de känslofulla. Troligtvis var det dock hans bleka,
finbildade ansikte, svarta, i pannan benåde lockar, stora
mörka ögon och särdeles klangfulla och rörande stämma,
som lockade de flesta åhörarna. Det utmärkande i hans
predikosätt var, att ur hans förklaring öfver den för oss
svårfattliga österländska läran om det stora offret på korset
alltid framlyste den allt försakande, allt förlåtande kärleken,
såsom fullkomlighetsmönster för alla människor, såsom
gemensamt ideal.
Huru han själf sökte likna detta ideal, synes af hvad
han en gång berättade mig, med tillåtelse att meddela det
åt andra.
10. — Nationallitteratur. 18.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
