Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en af mina skolkamrater, fröken Clara von E., bor. Jag
omtalade mitt äfventyr för henne, och hon skrattade bort
min oro och önskade sig ha varit i mitt ställe. Jag gick
hem, men nändes icke oroa min fosterföräldrar med det
dumma äfventyret. Ett par dagar därefter var min
födelsedag och den dag, då det där olyckliga smycket upptäcktes.
Huru det kommit i min sykorg, har jag aldrig kunnat
begripa. Jag misstänkte dock, att grefven på något sätt skaffat
dit det, och därför kände jag mig skyldig och saknade mod
att omtala mitt möte med honom. Hvad som sedan skedde
känner ni.”
Magistern blef nu icke blott fullkomligt lugnad, utan
ännu mera betagen af Carolinas ödmjukhet att bekänna sig
felaktig, ehuru hon ingenting brutit.
”Här återstår blott ett medel,” tänkte han, "grefven
skall återupprätta hennes rykte, om han är så ridderlig, som
han säges vara.”
Magistern tog broschen och ilade med den till grefve
Woyna. Han fick väl vänta en timme i förmaket, men
ändtligen visade sig det österrikiska sändebudet med sitt
vanliga förbindliga leende.
Mången torde ännu minnas grefve Woyna, den utsökt
fine och intagande världsmannen med den kala hjässan,
men det vackra, milda ansiktet, den höga, välbildade
gestalten, ytterligare förskönad af den lysande ulanuniformen.
Hvad han uträttat som diplomat, känna vi ej; men voro
de nät han *såsom sådan utlade lika fina och fängslande
som dem han spann kring det täcka könet, så borde
Metter-nich varit en skolgosse mot honom. Han var en Don Juan,
men säkerligen önskade ingen af de många han förfört
honom i afgrunden för det. Han kom lik Jupiter i ett guldregn,
men guldregnet försvann ej med honom. Aldrig öfvergaf han
helt och hållet sina Elviror. Älskaren kunde mången gång
för evigt vara förlorad, men alltid stod vännen och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
