- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
180

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

färska lerkakor, dem han själf bakat hemma, än med . . .
Men det är omöjligt att minnas allt. Nog af, alltid var det
något nytt för Sundberg att uppfinna liksom för rektorn
att efterspana, och outtröttliga i sin ifver voro de båda.

”Nå,” började nu rektorn, ”hur är det nu, Sundberg?
Kan du uppräkna de nomina, som göra undantag från den
allmänna regeln, att orden med ändeisen es af tredje och
femte deklinationerna äro feminina?”

Sundberg började:

”Pes, aries, palmes, cum limite stupis.”

”Bah!” röt rektorn, ”om igen!”

Sundberg började om igen:

”Pes, aries, palmes, cum limite stupis.”

”Jag ska ge dig för stupis, jag!” skrek rektorn. ”Fram
med rottingen! Du sa stupis i stället för stipes, du hade
någon mening med det, din spåman! Du menade säkert
framstupis, ha, ha, ha, ha! Där är bänken och framstupis
med dig, ha, ha, ha!” tillade rektorn, skrattande åt sin
ordlek.

Trysén sköt glasögonen uppåt pannan — det vanliga
förebudet till exekution — och under det kustos för veckan
framtog den fruktade färlan, gjorde rektorn delinkventen
några frågor, ty han ansåg sig böra iakttaga en viss
rättegångsordning. Frågorna voro de vanliga, och det var lika
riskabelt att besvara dem med ja som med nej. Första
frågan var: ”Tycker du att du kan?” Svarade man då ja,
så yttrade rektorn: ”Jaså, du säger att du kan, fast du inte
kan, det skall du ha särskildt för.” — Svarade man nej,
så sade han: ”Jaså, du kommer till skoln utan att kunna,
det skall du ha särskildt för.” — Svarade man hvarken ja
eller nej, utan visligen teg, så dundrade han: ”Jaså, du vill
inte svara, du tredskas, det skall du ha särskildt för.” Hur
man än bar sig åt, kunde man icke heller undgå det
”särskilda”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free