Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, bör det samtidigt därmed och högt erkännas, att sedan
han en gång omfattat saken, höll han troget och redligt ut
därmed, medan många andra ganska ledigt och sans fagon
sveko sina föregåenden, och att han till det sista förblef hvad
han blifvit, huru han nu än må hafva blifvit det.
I detta finner jag heder och tro. Andra skola däri
måhända icke finna annat än envishet. Och det är alldeles sant,
att just segheten eller, om man så vill, envisheten var hos
Lindeberg ett utmärkande drag. Han visade det bland annat
tillräckligt i den nyssnämnda högmålsprocessen, en
kriminalsak, som i parentes sagdt i våra dagar, blott tjugufem år
senare, skulle vara omöjlig, och där Lindeberg genom sin
”oomkullrunkelighet” försatte vederbörande i ett bryderi,
hvarur Lagerbjelkes fyndiga påhitt med den stora allmänna,
alltomfattande ”politiska amnestien” (för — tre personer!)
endast med knapp nöd räddade dem. Men man torde böra
hålla sig fullt öfvertygad om att, då Lindeberg den 10
september 1834 sände från sitt fängelse den famösa skrifvelsen
till öfverståthållarämbetet, i hvilken han afvisade hvarje
förvandling af det honom ådömda dödsstraff och yttrade:
”Frågan är här alltså endast, när skall jag dö?”, var han så långt
ifrån att mena annat, än hvad han skref, att han väl verkligen
snarare önskade, det saken måtte blifva drifven till denna
ytterlighet, hvarigenom det nu en gång för alla var hans
öfvertygelse, att han för den svenska yttrandefriheten skulle
köpa en oskattbar fördel (detta, som den originelle
boktryckaren Gautrek något olyckligt uttryckte, då han rusade
upp till Lindeberg i hans fängelse och utropade: ”Det är
rätt, kapten, ingen nåd! Nej, låt dem ta ert hufvud, det gör
så godt, så godt!”). Och det torde få stå fast, att där en
man vågar själfva lifvet för — låt vara! — en fix idé, en
öfverspänd och fantastisk nyck, där är det dock. karaktär i
sinnet och mod i bröstet! En man kan uppoffra sig bättre
för en större verklighet och mera i rättan tid, men gör han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
