Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r~ ~~ ■i
\ Ur MEDALJONGER.
I___________________J
MAGNUS JAKOB CRUSENSTOLPE.
Den penna, som under en följd af år brukat åt kalendern
Svea lämna en liten krans af elegant utkastade
minnesteckningar, har för alltid blifvit nedlagd, och den, åt hvilken
det blifvit uppdraget att för denna gång fortsätta raden af
de Crusenstolpeska silhuetterna, har att i första rummet
ägna några ord åt minnet af den välbekante ”skildraren”
själf. Man skall icke här vänta af oss något i ”äreminnets”
stil — författaren af dessa rader har vid intet tillfälle stått på
fullt samma politiska linje som Crusenstolpe, har än mindre
kunnat göra honom följeskap på alla hans politiska
irrfärder —, men man har rätt att på hvarje död mans mull
fordra oväld, och mycket af mildrande natur uppmanar oss
dessutom enskildt att vid denna graf väl tala sanningen, men
utan all harm, och att låta hvarje tillfälligt gammalt groll vara
jordfästadt med detsamma.
M. J. Crusenstolpe var af naturen i flera afseenden så
rikt utrustad, att han alltid och i hvilken ställning som helst
skulle blifvit bemärkt; omständigheterna gjorde honom för en
tid till mer än detta, till en märkvärdig man, men för priset
af, som vi tro, ett förfeladt lif. Med ett fängslande yttre
väsen, en ridderlig hållning, en sällsynt förmåga att vara
behaglig i samtal, en liflighet, som hvarje sekund röjde sig i de
ytterst rörliga, men på samma gång verkligen ädla och fina
anletsdragen och i dessa kastilianskt blixtrande ögon, var han
förutbestämd att hvad man kallar göra lycka i salongerna; med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
