Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin betydliga arbetsförmåga, sin lätthet för att tillägna sig
allt sådant bildningsförråd, som är tillräckligt för att skapa
den intressante världsmannen, den ”verserade” publicisten
och skriftställaren (en medfödd talang och naturlig esprit
oberäknad), kunde han alltid vara säker om att hafva
framgång nästan åt hvad håll af offentlig verksamhet som helst
han vände sig; ett riddarhusnamn af klang och många
aristokratiska förbindelser skämde icke bort saken. Men hans
misstag från början var, att han, förledd af sin eldiga natur
och af vissa äregiriga förutsättningar, i hvilka det blandade
sig tämligen mycken illusion, icke nöjde sig med att gå till
lyckan steg för steg, utan tilltrodde sig att kunna gripa den
på en gång, kastande sig däröfver liksom örnen skjuter ner
ur skyn eller pantern rusar fram från sitt klipputsprång. Det
nästa stora felet var, att han, vid första felslagna förhoppning,
felslagen mest på grund af hans egen missräkning om
af-ståndet och förhållandena, kastade i ögonblicket om utan att
gifva sig tid att närmare studera hvarken sig själf eller sin
omgifning eller tiden. Det låter sig icke bestrida, att de, för
hvilka han till en början hade arbetat, arbetat oförtrutet och
under ingalunda lätta förhållanden, kunde hafva behandlat
denne ömtålige och dessutom icke så litet anspråksfulle man
med större omsorg, åtminstone med större varsamhet; men
hur mycket Crusenstolpe än kunde hafva att i detta afseende
rättvisligen beklaga sig öfver, begick han dock å sin sida, om vi
bedöma honom från hans egen ståndpunkt och taga hans eget
intresse i betraktande, en förhastad gärning, då han i en
handvändning förvandlade sig från ultra-konungsk till
ultra-opposi-tionsman, och han försatte sig härmed själf i en falsk
ställning, ur hvilken han sedan aldrig fullkomligt redde sig.
Hela denna episod i vår publicistiska historia, med
hvilken Crusenstolpe oupplösligen förenat sitt namn, låter sig
numera lugnt öfverskåda. Ingen skall förundra sig öfver, att
en man, framför allt med Crusenstolpes hetsiga lynne, känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
