- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
270

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu snarare, om han ej finge lära — men detta måste ske
samtalsvis. Kan ni det? Jag kan det icke.”

"Jag skall försöka,” sade jag.

Nu anslogos toner på pianot där ute.

”Vi skola gå dit ut. Det är min hustrus brorsdotter,
Emilie, som spelar. Barnen roa sig om aftnarna med musik.
Det,” tillade han med en suck, ”var äfven min hustrus glädje
fordom, är det ännu ibland. Kom nu!”

1 salen satt min löjtnant bredvid pianot och betraktade
en ung flicka, som spelade. Musiken tystnade, ty hon steg
opp. ”Det är,” sade lagmannen, ”en släkting, fröken Emilie
Gyllenarm — detta är magister Alexej. Sätt dig, Emilie, och
spela för oss.”

Emilie var en ganska vacker flicka — hon, liksom gossen,
ljuslockig och vek, men med friska kinder och ett leende kring
munnen. Alla öfriga utom löjtnanten hade någoting dystert.
Flickan spelade bra. Efter en stund öppnades dörren
försiktigt och pastor Fikonlöf inträdde. Ett lindrigt moln tycktes
flyga öfver lagmannens ansikte, men han teg.

Pastorn trädde fram till Emilie och hviskade några ord.

”Skall det bli en psalm af?” frågade löjtnanten.

”Ja, så vida fröken Emilie vill göra sin älskade tant en
glädje.”

Löjtnanten mumlade någonting och strök mustascherna,
och lagmannen sade med en suck: ”1 skolen väl göra mamma
till viljes.”

Pastorn satte sig bredvid pianot, snedt emot Emilie, på
hvilken han fästade sina små ögon, hvilkas färg jag aldrig
förmådde utforska. Emilie slog an några ackorder, och Felix,
hållande sin arm om hennes hals, började att sjunga, under
det att pastorn, blinkande med ögonen, sammanknäppte
händerna och vid vissa ställen liksom neg med kroppen :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free