Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarthän skall jag dock fly
ur syndens djupa dy, m. m.
Jag har aldrig hört något djupare gripande än denna
duett, då man visste att en förkrossad varelse däroppe med
tårar deltog i sången. Jag glömmer aldrig detta intryck af
den första aftonen på Träskälla.
Sedan sången var slut, budades till supén. Den var tyst,
enstafvig, ledsam. Själfve löjtnanten, som på tu man hand
gjorde allt för att förarga pastor Fikonlöf, var tyst och lät
blott sina blickar berätta hvad han tänkte. ”Min hustru är
sjuk,” sade lagmannen, ”därför kommer hon icke till bordet.”
FÖRTROENDEJ
Löjtnanten och jag skulle tills vidare bo i samma rum,
helst pastor Fikonlöf intog det som var mig ämnadt. Dessa
rum voro belägna i ena flygeln, med utsikt åt fruktträdgården,
hvars tvinande träd visade konstens vanmakt mot en viss
bottensyra.
”Nå,” sade löjtnanten, sedan han iklädt sig nattrock och
tofflor, ”hvad sägs om pastorn?”
”En ganska religiös man.”
”Religiös? Därmed vill väl magistern förstå en hederlig
karl?”
”Ja, det är naturligt.”
”En människa, som lefver såsom han lär?”
”Ja, det är klart.”
”Men se, denne här han bara tror. Det är en läsare,
ser magistern en karl, som tror och beder och ligger i
syndaånger utan hof och måtta och för öfrigt är lömsk, hård,
snål — en falsk figur, som smyger som en orm och fiskar
som en katt i grumligt vatten.”
”Ganska vacker målning.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
