Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta att barnen höra Guds rike till. Men si, de äro alla födda
med synd och kunna, tio, elfva år gamla, inte ha tron
naturligtvis så komplett i ordning, som han har den i sitt hjärta
— det måste se ut som en kautschukspung, svart och
läder-artadt alltigenom.”
"Men kan icke lagmannen . . .?’
”Hvad kan han här? Ingenting. — Hvad kan mannen
göra, hvad hjälpa hans böner och föreställningar, hvad
hjälpa barnens tårar och böner, hvad hjälper husets
undergång och olycka, då en läsarpräst får tag i en svag,
kärleksfull och ångrande kvinnas hjärta? Han talar i Guds namn
— han påbjuder sånger och böner, ånger och ruelse i stället
för ett verksamt lif, i stället för uppfyllelsen af en makas
och mors skyldigheter — ty hon skall allena tjäna Gud.
Jag undrar hvad läsarprästen själf skulle lefva af, om alla
ginge in på hans lathundslära. Men det behöfs icke, —
han har sina får, som ingenting behöfva göra — och
getterna, som ej ha tid att sjunga och bedja från morgon till
kväll, få föda sällskapet.”
”Men har då ej ni, bäste löjtnant, eller lagmannen
upplyst henne om att herr Fikonlöf är en ganska vanlig människa
— för att tala lindrigast, eller en dålig människa, för att
tala rent ut?”
”Det — det, att han burit sig åt lömskt, trolöst,
otacksamt och lågt, är tvärtom en förtjänst. Han har en hel hop
att ångra — det är just allt det där, som ledt honom på
andra tankar! Nej bevars, herr Fikonlöf gör sig rent af en
förtjänst af att han burit sig gement åt, då han lefde i köttet.
Det stör ej hans kredit på något sätt, ty han gråter ihop med
tant öfver syndens makt. Hans är verklig — hennes
inbillad, men desto värre. Hon är sjuk, stackars tant; men
vår gamle landsdoktor, som vågade säga herr Fikonlöf att
hennes sjukdom kom af melankoli, förklarades genast för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
