Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Den? jag har ofta undrat huru ett sådant, förlåt mig!
ruckel fick stå kvar/’
Lagmannen smålog. ”Jo, ser ni, magister, det där
’rucklet’ täcker jag om emellanåt, så att det ej må skadas. Där
inne i den låga stugan hafva alla mina barn haft sin lekstuga
- det var deras fäderneborg. Men vidare. Jag gick så där,
en vacker dag, i skogen och tänkte just på ingenting, då jag
fick höra ett förtvifladt barnskri: — Mamma! mamma! Jag
skyndade dit och fann till min förundran en liten grant klädd
flicka i grönrutig rock, som likväl var sönderrifven bland
björnbärsbuskarna. Hon kunde ej göra reda för sig mer,
än att hon hette Milli — lilla Milii. Hon var fyra år gammal.
’Huru länge har du varit här?’
Hela natten — var så kallt — hvar är mamma? Milli
vill gå till mamma.’
Jag, fyndig och hemma i ortens topografi, gissade genast,
att flickan tillhörde något resande herrskap, och tog därför
flickan i famnen och bar henne öfver berg och backar ner
till Krångemåia, där jag förmodade mig få en slant. Detta
var den världsliga belöningen, hvarjämte jag tyckte mig
liksom ha godt samvete också. Men då man är tio år, känner
man ej så synnerligen af något samvete — om nämligen
ingenting gått illa.
När jag kom fram, mötte mig en piga och två betjänter.
’Min Gud, Milli är här!’ skreko alla på en gång och ville ta
henne ifrån mig. ’Nej tack,’ sade jag, ’hon skall till sin
mamma.’ Så skedde också, och jag minns än huru underligt
det föreföll mig, att Millis mamma grät och skrattade på en
gäng och bar sig åt som en förryckt, därför att flickan gått
i skogen en natt. Det föll mig icke in, att någon skulle vara
så dum, att man icke skulle hitta ut igen ur skogen, eller
att man skulle kunna hoppa i vid kvarndammen eller i
Krångeån, som snabb och svart strömmar förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
