- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
294

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja.”

”Hör hit någon!” — (stampande i golfvet). — ”Se så,
se så, nu höra de inte där nere i köket!” — (stampande
om igen). — En piga kom hastigt opp på trappan.

”Skall det domsbasun till innan någon kommer?”
”Söta lilla professor.”

”Se — är hustru min hemma?”

”Ja bevars.”

”Nå gudskelof! Säg till henne, att jag inte har någon
halsduk.”

”Den ligger där på bordet.”

”Hm — jaså — så bed henne komma upp ett ögonblick.”
Professorskan kom. Det var någonting glädtigt och tillika
lugnt i hela hennes utseende. ”Nå,” sade hon, sedan hon
hälsat mig, ”nå, hvad vill du mig?”

”Jaså, är du där, Hedda, det var väl, hm! Jag skall
i konsistorium.”

”Ja, det är den vanliga dagen.”

”Nej, det är inte den vanliga dagen, ty vi skola inbetala
afgiften till bilden af förra kanslern — excellens — hvad
det var — trettiotre och sexton, sa vaktmästarn. Kära, lägg
penningar i fickan, så att de komma med.”

”Du har ju i din byrå.”

”Nå.” började professorn med jämrande ton. ”tycker du
att jag, som skall klä mig, har tid att räkna penningar? Och
sexton nej trettiotre och sexton — om det är riksgäld
eller banko, frågade jag icke.”

Den goda frun smålog och sade, liksom för att ge mig
en förklaring: ”Min man har så mycket annat att tänka på
ibland.”

”Hedda du,” afbröt professorn, som nu skulle ha på sig
halsduken, ”söta vän, slå den här knuten. Låt bli mig, Per!
Se så — är du nu på min rock? — Tack skall du ha, min kära
gumma! Se så, tag Per med dig . . . Så, nu är det ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free