- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
295

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera . . . Jag skall tala vid kandidaten, som sitter här och
väntar på svar angående — nej vänta, Hedda! — angående
en ny kondition. Jag tycker att han kunde ta Ljungkvistens
— eller hvad tycker du?”

”Jag kan icke gifva något råd — jag har ju aldrig hört
omtalas hvarken konditionen eller något annat, goda man.”

”Jaså, så, nu minns jag, du var ej tillstädes, då
Ljungkvist var hos mig. Se så, nu är jag färdig,” yttrade
professorn slutligen och gick.

Det finnes människor, som flyga högt och skarpt i
tankens grunder, men som omöjligen kunna reda sig med
hvar-dagsbestyr. Det finnes svalor, som flytta från polarländerna
till tropikerna, som flyga skarpast af alla, men som ej kunna
hoppa en aln fram på gräsvallen som en sparf.

ETT GIFTERMÅL AF KÄRLEK.

”Rätt roligt,” yttrade brukspatron Socius — det var min
nye patron — sedan jag omkring fjorton dagar varit på
Gyllebo bruk i min nya kondition, ”rätt roligt att ha i huset
en man med studier. Nu skall jag säga, att det var så att jag
väl hade lust för boken, hm, och hade lätt att fatta, mycket
lätt, för se jag hade ett spekulativt hufvud. Det må magistern
tro, att i min barndom så kallade man mig lille kvicke Petter,
och min gudfar, kammarherren och riddaren af kungliga
nordstjärneorden samt S:t Johannis af Jerusalem orden,
grefve Stjerneros. kallade mig lille Pierre. ’Pierre, ja, är
inte så dum,’ sade salig kammarherren och gaf mig konfekt;
ty det gaf han alltid åt barnen. Min far var eljest inspektor
på Arpinge. Magistern vet kanske hvar det ligger?”

”Nej, det vet jag icke.”

”Lika godt, men det är en god egendom, endast något
styf jord, ej ondt om skog; men i lagom år så jag menar
då det hvarken regnar för mycket eller torkar öfver all höfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free