Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ramades och aflystes, hade jag funnit dem vackra; men
gunås, jag kände människan alltför noga att värdera
författarinnan.
Detta var ej fallet med kunglig sekreteraren.
En vacker dag kommer patron in till mig, glad och
upprymd. ”Ser magistern,” sade den beskedlige karlen,
”nu börjar det bli bättre.”
”Hur då?”
”Jo se Stutzer har friat till svägerskan. Gud vare lof!
Nu blir mamma där ena halfva året — vi få draga halfva
bördan hvar.”
”Stiitzer — men blir han väl lycklig?”
”Lycklig? Hvem f—n talar om det? Men han gör som
magistern sade häromdagen: han fäster sig vid själen —
han blir kär i själen och fäster sig icke vid den förgängliga
ytan. Ty oss emellan sagdt, så är svägerskan inte just skön
–- eller hur?”
Ӂ jo, hon ser inte
”Så rasande ut. Gud ske lof emellertid! Jo jo, min
hustru är en beskedlig människa, hon, endast hon ej ingifves
sattyg. Men, hm, hon, Napoleona, det skall magistern se,
det är — ja rent ut sagdt — ett hår af hins fru mamma.
Det riktigt fägnar mig hvad vännen Stutzer med sina böcker
skall må.”
”Men när ni vet det där, så borde patron varna honom.’1
”’Varna? Nej, jag är väl inte så rasande, och dessutom
så tror han så fullt och fast på sin egen vishet, att det ej
lönar mödan. Nej tack!”
Efter denna tid blef det ett fasligt fjäsande för den
”snillrike Stutzer”. Mamma smickrade den gode mannens
fåfänga, log åt hans lånade infall, beundrade hans kunskaper,
blef rörd, hänryckt åt hans verser och kunglig sekreteraren
lät sig allt väl bekomma. Han hade funnit människor, som
kunde fatta honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
