Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles som i hans första hustrus tid. ”Man måste arbeta
sig upp igen,” sade han, tröstande sig själf. Sextiosex år
gammal och börja på nytt — det är hårdt och hopplöst.
När jag tog afsked för att resa, tryckte den beskedlige
patron min hand. ”Ser magistern, med mitt tegel gick det
inte — den spekulationen kan ej realiseras af brist på kapital.
Nu är jag egentligen en fattig man på mina kreditorers
Gyllebo, men, gudilof, min hustru har blifvit så snäll och
beskedlig och sköter sig rätt bra. — Titta hit, om magisterns
vägar gå hit åt — titta hit!”
Åtta år hade förflutit, då mina vägar lågo åt
Gyllebo-hållet. Jag tog en liten omväg för att återse den gode patron
och skåda hans lycka, om han hade någon.
Då jag kom, var han borta på flera dagar, men
patro-nessan tog emot mig. Hon var vänlig och, som det tycktes,
glad samt hade fått detta trefliga utseende, den stämpel af frid
och verksamhet, som utgör kännemärket på en husmoder.
Jag såg tydligt att där fanns trefnad i huset, fastän där
var tyst. Inga barn bidrogo att öka lifligheten.
Jag yttrade min glädje öfver att återse det gamla Gyllebo
lika vackert och trefligt som förr och kunde ej underlåta att
yttra några ord om patronessans förmåga att göra hemmet
lugnt och gladt.
”Ja, herr magister,” sade hon, ”hvad skall jag väl annat
göra? Min hederlige man är gammal, han kan ej hålla ut
så länge. Gud låte honom få lefva! Vi kunna väl icke
af-betala på skulden betydligt, men dock något — och när min
gubbe dör och jag blir änka, så är det lilla, som kan bli öfver,
min hela förmögenhet. När man har sådant att tänka på, så
måste man hjälpas åt att arbeta. Gud låte min gubbe endast
få lefva, vara glad och kry, så har det ingen fara.”
Således var det egoismen, som sammanslöt den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
