Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”kallas äfven skönhet
och är ett sken utaf det helga ljus,
som strålar kring den onämnbares panna.”
Malmström var en romantiker med ett nyhumanistiskt
ideal: hellenisk klarhet och harmoni, förnäm måtta och
själf-behärskning; Homeros och Runeberg voro hans skalder.
Kampen för detta ideal blef hans lifsuppgift och martyrium.
På en gång vek, blyg och stolt törstade han efter ömhet,
men kände sig oförmögen att vinna den, och blef så en
ensling, sluten inom sig själf. Blott någon gång kunde hans
djupa känslighet bryta fram och öfverväldiga honom. Men
den veka melodien i hans vers bär städse vittne om hans
innersta stämning.
I vissa hänseenden en själsfrände till Malmström var
Gudmund Leonard Silverstolpe. Tidigt bortgången och
främmande för såväl universitetens som hufvudstadens
litterära kretsar blef han som poet inte fullt uppskattad af
sin samtid och närmaste eftervärld. Inte heller hann han
infria de löften hans båda diktsamlingar gåfvo. Hans vänner
satte mycket värde på hans varma och liffulla personlighet,
han kunde i kamratkretsen bli uppsluppen till öfverdåd, men
var i grunden mycket behärskad. Som Malmström var
Silverstolpe en stolt och idealt anlagd natur, med grundlig
humanistisk bildning och med mycken reflexion. Mindre
sentimental än Malmström, ägde Silverstolpe hvad som
brast denne: humor. Korteligen karakteriserar honom de ord,
med hvilka han afslutade ett testamente redan ett par år
före sin oväntade bortgång: ”Knäfveln tage prästen, om
han parenterar. Och härmed allt Guds oändliga
barmhärtighet befalladt.” Om det är sant, som det sagts, att
”kvinnokärlek svek honom”, så gaf detta blott en starkare
accent åt hans idealitet; för de då påträngande tidsfrågorna
synes han ej haft mycket intresse, men med svärmisk kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
