Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bedjande Mariabild,
hon blommar tyst, hon blommar mild,
där djupast minnets vaka slog
i enslig nordanskog.
Naturens blomstersuck hon är;
dess allra blygaste begär,
ljuft rodnande, i strålar fly
på kindens liljehy.
Känn hur det slår i hennes bröst!
Hon andas varmt i kulen höst.
För himmelskt ren hon är att dö
i själfva vinterns snö.
Hon hör till dessa stora små,
som lika aftonstjärnan stå
i helig glans, i stilla ljus
i tidens vilda brus.
Ej har hon rosens stolthet fått, —
nej, hon vill vara måne blott
till denna blomstervärldens sol,
som står vid nordens pol.
Du silfverljus i rosengård,
pärlsmycke på den stores vård,
som gömmer bort din egen glans
jungfruligt skygg i hans, —
brinn i den tysta skog som förr
och vid en nordisk tärnas dörr,
i ljufligt mandeldoft och bön,
vestaliskt ren och skön!
3. — Nationallitteratur. 14.
* *
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
