Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIAGARA.
Jag stod på Niagaras öde strand,
förtärd af mina känslors vilda brand;
min inre värld mig tycktes ändå vara
ett ännu mera otämdt Niagara.
En kolsvart, stjärnlös himmelskupa låg,
en likduk kastad öfver fradgad våg,
och åskan tungt på kopparmolnen körde,
men endast jag och nattens gast det hörde.
Allt lefvande så plötsligt undanvek,
i denna dödens vilda jättelek,
och satan skrattade så gällt i bergen,
så att det skar och kylde genom märgen.
Så genom hjärtats svarta midnatt kör
förtviflans vilda spann här innanför,
och lidelsernas djäflar hånfullt skratta,
sig vältrande i brott på lustans matta.
En gång — det är nu mycket längesen —
en salig tro ock i mitt inre sken;
nu otrons hemska mordbrand blott mig lyser,
dess eld min själ förtär, och jag — förfryser.
En gång en fager flicka mot mig gick,
af oskuld rodnande, med himmelsk blick.
Den blicken ljög: — en menlös narr, jag trodde,
att oskuld mera än på ytan bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
