Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då kommo, Danmark, tusen svärd och män,
men Sverige, Sverige, — Sverige dröjer än.
Hur länge skall du öfverlägga, bida,
du gamla lejon på okufvad strand?
Månn det ej klappar i din vänstra sida?
Har du ej kvar din kända klo och tand?
Är ditt som kvinnans offer blott en — tår,
ej svärd, som biter, icke arm, som slår?
Nog har du råd. Du har en rikedom:
din gamla fana och din gamla ära,
en häfd, som gömmer lik en helgedom
uppoffringens och hjältemodets lära.
Är nu den läran och den äran glömd, —
så sof din dödssömn: — du är redan dömd.
Se, Danmark ser på dig. Nå, gif ett svar,
det enda, som kan väntas här från norden:
att Sverige vapen emot våldet tar
och vill med svärdsklang gifva makt åt orden.
Säg till, men — säg med kulor och med krut,
att Slesvig Danmarks är nu som förut!
* * #
STUDENTVISA.
Jag är student i lifvets vår,
jag har en vän, som mig förstår,
därtill en vacker flicka:
hon är så glad, så god som gull,
och har en barm af liljor full; —
kom, bröder, låt oss dricka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
