Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGELIKA.
1.
Säg mig, du doftande vind, som dansar i fröjd öfver fältet,
såg du min lilja? o säg! såg du min rodnande ros?
Säg mig, du sorlande bäck, som rullar ditt silfver i lunden,
såg du min kärlek? o säg! såg du min flyende brud?
Blommor, dränkta i tårarnas dagg! kanhända I kyssten
flyende ängelens fot — lyckliga, gråten och dön!
Sky, som löser dig upp i västerns skimrande guldstoft!
var det af dig som hon bars stilla till himmelens rand?
Klaga, du sångare! fritt: ack, ingen din stämma förnimmer;
sucka, du flämtande bröst! — ingen, ack, ingen dig hör!
Ingen, ack, ingen förstår den sorg, som i själarnas midnatt
gömmer sin mäktiga rot, växer och näres af blod;
och ej irrar ändock härnere en själ, som ej hvälfver
fröjdernas skimrande hjul rundtorn en axel af kval.
Människohjärtat är sjukt : därför det dväljes i mullen,
ömmar för himmelens hand, ömmar, men helas ändock.
Icke mot jordens flyktiga lust jag byter de tårar,
hvilka i minnenas natt stilla jag gråter ibland,
stilla jag gråter ibland, när de blånande rymder jag skådar,
dit jag förlägger mitt hopp, dit min Angelika gått.
Ack, men hur ofta ändock mitt ensliga hjärta vill brista!
Minnenas ljufliga tyngd trycker till jorden mig ned;
ty jag har ägt för min kärlek en vår och en ros för mitt
hjärta;
stormen har härjat min vår, döden har tagit min ros.
Nationallitteratur. 14.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
