- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 14. Poeter från 1830-50-talen. Nybom, Wennerberg, Malmström, Silverstolpe, Sommelius, von Braun, Sehlstedt, F. A. Dahlgren, Strandberg, Sturzen-Becker /
72

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2.

Hvila din vinge, min själ! — Dig hölj i ett töcken af tårar,
gjut ur ditt innersta djup sorgens elegiska ljud!

Klaga, som fågeln i skog, när hans bo är plundradt och öde,
sucka, som vinden i säf suckar, när hösten är när!

Tro ej det smickrande hopp, som vaggas på luftiga skyar,
tro ej den svalkande frid, vindarna ljuga för dig.

Men när härjaren går i höstdräkt fram öfver fältet,
stormarna ryta i sky, vågorna brytas å strand,

då, min själ, får du tro: det språk, de tala, är sanning:
dödens, förgängelsens språk, kärnan af lefnadens dikt.

O! hvad drömde jag ej, hvad hoppades, ägde jag icke,
medan jag trodde ännu lifvets bedrägliga sken?

Friden krönte min natt, min dag var fylld af triumfer,
morgonen lyste af hopp, kvällen af minnenas fröjd.

O, min Angelika, hör du ännu den jordiska sångens
sväfvande, darrande ljud fjärran ur mödornas däld?

Hör du, när natten är ljum, och på genomskinliga skyar
vindarna vaggas i sömn, suckar ur sorgernas dal?

Hör du kanhända en suck ur mitt bröst, en ton ur min lyra?
Ler i din himmelska ro? Känner kanske dem igen?

O, min Angelika! då, då bruste mitt hjärta af glädje,
och med en segrande sång flöge min ande till dig! . . .

Men jag lefver ännu, jag sörjer och irrar och faller!

Icke Angelika hör sångarens klagande röst.

Ack! hon sitter i ljus och dricker de saligas nektar,
änglarnas tjusande sång fröjdar dess jublande själ.

Himlarnas svalkande luft kringströmmar dess glödande ande.
Edens oändliga doft gjuter sig mildt i dess famn . . .

Icke de saligas lugn af jordiska växlingar störes:
sorlet af människors lif studsar mot himmelens port.

Men kanhända likväl ett blygt, ett irrande minne
med min Angelika smög troget till själarnas land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/14/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free