- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 14. Poeter från 1830-50-talen. Nybom, Wennerberg, Malmström, Silverstolpe, Sommelius, von Braun, Sehlstedt, F. A. Dahlgren, Strandberg, Sturzen-Becker /
74

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rymmer din älskande själs hvita, odödliga lif?

Ack, så länge jag ser bland himmelens väna gestalter
städse din luftiga bild, väfd utaf kärlek och tro;

ack, så länge i källornas sorl, i vindarnas hviskning,
blommornas vårliga doft, stjärnornas nattliga glans

än jag förnimmer och hör Angelikas väsen och anda,
vill jag med klagande sång dyrka min himmelska brud . . .

Men min stjärna har gömt sig i moln, och månen har sjunkit:
flydde du, tjusande bild, gäckande töckengestalt?

Fläta, min darrande hand, din krans af evighetsblommor . . .
Skynda — hon flydde ju dig — saknadens sista det är!

Dock — på minnenas krans ännu jag binder och binder —
ljufliga flicka, o säg! blifver den färdig en gång?

4.

Susen er grafsång, susen af sorg, I darrande aspar,
böj dina grenar, o alm, — här är Angelikas graf!

Klagar ej saknadens trast, du susande asp, i din krona?
Tömmer ej natten sin gråt, heliga graf, i din famn?

Här vill jag sitta, Angelika, här! och i skuggan af döden
bläddra igenom med dig minnenas gulnade blad.

Dig jag ser öfverallt; hvart blad, du himmelska flicka,
äger allena din bild, löst i en skugga till slut.

Skepnad af oskuld och änglabehag, hur skön i din blomning,
skön i din tyning ännu, skön i ditt lif, i din död!

Ängel, ditt väsen sväfvade blott — det gick ej på jorden;
ack! ty det saknade här jordiska drifternas tyngd!

Därför till hälften himmelens lif härnere du lefvat,
ofta din vinge du lyft, förrn du i höjden försvann.

Ej på din stig jag skådar ett spår: en mask du ej trampat,
icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.

Tyst lik ljuset du gick och värmde lik himmelens stråle,
trängde som kärlekens eld ned i den dödliges själ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/14/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free