- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 14. Poeter från 1830-50-talen. Nybom, Wennerberg, Malmström, Silverstolpe, Sommelius, von Braun, Sehlstedt, F. A. Dahlgren, Strandberg, Sturzen-Becker /
73

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minns du din barndom ännu, o! minns du i lindarnas skugga
lekarnas lätta behag, fröjdernas hviskande språk?

O! det var jag, som lekte med dig, jag arme, som svor dig,
förrn jag förstod hvad det var, kärlek i lif och i död.

Säg mig, Angelika! är det ej så i himmelens lundar;
saliga andarnas här älskar och älskas igen?

Minns du din barndoms ljufliga dröm ännu i din himmel,
bed, min Angelika, då, bed för min flämtande själ!

3.

Rusig af drömmarnas vin en kväll på den lummiga stranden
satt jag och hörde förströdd vågornas hulda musik.

Högt bland silfverglänsande moln satt sommarens måne,
ängarnas blommiga bädd drack dess försmäktande sken.

Vindarna susade mildt, och natten svällde af vällust:
hjärtat löste sitt band; kärleken diktade fritt.

Lugn var min ande och klar: mitt hjärtas tröttnade vågor,
sorgernas svallande sjö, lade sig sakta till ro.

Djärft jag blickade kring den ljuft inslumrade nejden;
tänkte på seger och död, tänkte på människors lif.

”Icke,” så tänkte jag då, ”skall dränkt uti tårarnas töcken
längre du dväljas, min själ, — höj dig i styrka och ljus!

Gack till grafven och kasta en krans af evighetsblommor,
saknadens sista, därpå! — Lämna den sedan i ro!

Blanda dig sedan i lefnadens värf, i njutningens hvirflar,
plocka hvar rodnande ros, smaka hvar gyllene frukt:

sök ej att rycka ur himmelens famn hvad redan den äger:
ingen Angelika mer blomstrar, du dåre, för dig.” —

Så jag tänkte och knöt den första blomman i kransen,
offret som skulle en gång smycka Angelikas graf.

Snart ur skyarnas bristande dok en tindrande stjärna
såg jag vid himmelens rand skrida i helighet fram.

O, min Angelika! — svara, — kanske dess blinkande strål-

punkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/14/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free