Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanaan, det ljufva, liljerika
löftets land och de tolf ätters bostad
och Moria och Jordan och Tabor.
Och han gladdes och blef död på berget,
och hans graf själf Herren Gud beredde,
men hans hviloställe känner ingen.
Blef ej ock, som hans, min lefnadsbana
lagd igenom världen? Är min vandring
ej en vallfärd hän på öde stigar?
Är ej äfven jag en ökenpilgrim
sträfvande emot ett högre hemland?
Några få och heliga sekunder
undes mig att hvila ut på färden
och en blick få sända in i fjärran
till det härliga och höga landet,
bort till salighetens glada höjder,
till det skönas hem, de svala lunder
med de rosenprydda silfverbäckar
och de ljusa, vida tempelgårdar.
Diktens stora, himmelska heroer
såg jag vandra i de ljufva ängder,
och jag hörde deras sånger klinga
som ett eko, fördt på gudafläktar
till mitt öra, där jag stod på heden;
och de söfde alla kval och smögo
som en sammetsblommas doft till själen.
Allt var blott ett ögonblick: men evigt
tack för detta ögonblick, o fader!
Och jag vandrar vidare i öknen,
skall den synen aldrig mera skåda,
skall det sköna landet aldrig hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
