Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag glades att mitt öga såg det,
att mitt öra lyssnat till dess toner,
att min ande har dess dofter njutit.
Äfven mig skall Herren Gud bereda
någon stilla graf, och utom honom
känner ingen rummet där jag hvilar.
* * *
HÖST.
Skön är den väna vår, som smyckar jorden
i ljusgrön sammetsdräkt och sprider sång
och glans och glädje kring den vida världen,
lik ynglingen, som börjar hjältebanan
med frisk förtröstan på sin goda sak,
med hopp om sorglöst vunna segerkransar.
Den lyfter sinnet, men den tyder blott
på lifvets lek, ej på dess djupa allvar.
Mer älskar då mitt hjärta dig, o höst!
då sommarns kvalm är öfver, då du kommer
med all din fullhet, dina färgers växling
och med din ljufva dunkelhet, då fälten
alltmera mörkna, lund och skogar skifta
i grönt och rödt och gult, och himlens blå
är djupare, och molnen draga fram
med gyllne kanter och med storm i barmen,
och ljusa dimmor falla ned i dälden
liksom en toga ifrån fjällets skullra.
Då syns naturen mig en ädel drottning,
till döden vigd, som reder sina smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
