Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag djärf var i hågen och stolt i min smärta
och kväfde hvar vemodig suck i mitt hjärta,
som skökan ett missfoster under sin barm;
men när jag de bittraste timmarna täljde,
jag bet mig i läppen — och tårarna sväljde
och öfvervann kvalet och dolde min harm.
Väl sved det i bröstet och frätte i såren,
och ådrorna svällde som floder om våren,
mitt anlete miste sin högröda färg,
och pannan vardt fårad och dunkelt mitt öga;
men sinnet blef spänstigt och känslorna höga,
och järnviljan fast som Högasiens berg.
Än sökte jag lugn på Tyrolernas alper
och smög som en vålnad bland tvärbranta stalper,
än irrade jag mellan gletscher och is
och jagade villbråd med vingade lodet;
jag trodde, jag skulle få stiltje i blodet
och ändtligen blifva en världsman och vis.
I natten vid skenet af ljungeldens lågor
jag sam som Leander på fräsande vågor,
med svindlande hjärna och gungande kropp.
Ack, vindarna tjöto som ulfvar på hafven:
jag sjönk än i djupet som liket i grafven,
än plötsligt som spöket jag åter dök opp.
Jag greps af min längtan till fejd och idrotter,
liksom af passionen Hesperiens dotter
till blodsskulder; men meteoren, som blänkt,
med kejsarn var fången — och slutadt enviget
emellan Europa och honom, och kriget
sin glafven i Rheinströmmens böljor fördränkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
