Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom han från gille, skulle strax han dela
sin ränsels innehåll med hennes små,
gick han till bröllops, skulle först han spela
för hennes barn en polska eller två.
På bara marken han kalaset dukar
och ser förnöjd hur snålt de stå omkring,
sist hartsar han sin stråke, som han brukar,
när allesamman hunnit ta i ring.
Hans fingertoppar utåt strängbron springa
och de slå ner som vore de af stål,
hans stråke bågnar och hans strängar klinga,
som talte de med många tungomål —
och så hjärtinnerligt, att man kan märka,
att ej hos strömkarln han i lära gått,
men har att tacka trast och gök och lärka
för all den undervisning, som han fått.
Hur glädjen står i skyn, ej någon lånad,
men en högröstad barnafröjd, och sann!
Och se hur luggen, redan litet grånad,
i pannan ligger på Per Speleman!
Men bäst han spelar, bäst han är i farten,
så sjunker hakan mot fiolens stall,
då hejdas armen och då skiftar arten,
ett par tre grepp — och så är glädjen all!
Mor Märta ser ej upp, men följer strömmen
i denna störtflod utaf melodi;
han åter tar ett stråktag, som i drömmen,
och nickar tankfull, då han går förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
