Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han otackad bortom gafveln hunnit,
så blir hon liksom uppvärmd efter hand
och tycker, länge sedan han försvunnit,
musik i luften flyta som ett band.
* *
DE SMÄ NATTVARDSBARNEN.
”Nog hittar jag till kyrkan, så visst som jag det tror,"
försäkrade sin syster en liten tvillingbror,
som nyss barfota stojat under linden.
Föräldrarna dem båda i hemmet lämnat kvar,
och sabbatsmorgon var det och solen lyste klar
och öppen stod den rödfärgstrukna grinden.
Välan! Till jordens ända de tyckte visst det bar,
men följde samma gångstig som senast mor och far
och länge mellan korn och väppling gingo;
så hunno de till vägen, som icke vardt dem lång,
och skreko högt af glädje på en och samma gång,
när de portal och torn i sikte fingo.
Men komna inom dörren, de miste syn och sans.
de trodde i all världen så mycket folk ej fanns
och höllo sig vid tröskeln helt förskräckte;
för dem, som aldrig varit uti Guds hus förut,
var det som stora gången ej ville taga slut,
som taket ända upp i himlen räckte.
De hörde djupa suckar från alla bänkar gå,
de funno prästen ensam på predikstolen stå,
med den förgyllda dufvan öfver hjässan,
så sågo de, där hvalfvet i himmels höjd försvann,
hur några svalor flögo i bågar af och an
och från gesimsen lyssnade till mässan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
