Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där fram och tillbaka de eviga slag,
som förr så ofta båd natt och dag.
Han gnolade muntert, men så kom hickan,
så föll det en ed och ett kraftigt ord:
”För fan! min hals är i natt förgjord!”
så började visan han åter på,
slog öfver, men sjöng på trots ändå.
”Du svarte dar uppe!” — "Herr amiral!”
— Det kom från kajutan en dämpad stämma,
men välbekant, den kunde skrämma,
men den var mild vid en fylld pokal.
”Du svarte där uppe!” så ljöd den igen,
och moren lunkade ner, — hvad sen?
”Kom hit och tag dig en tår på tand,
min ärlige Kunz, på tre man hand!
I natt kan du spara ditt svarta skinn,
att vaka har sin tid, bägarn sin;
herr Schocke ligger i Elben allt
och aktar sig för att smaka salt.
Men flickan här i sitt hufvud fått
att dricka dig till i vin, som är godt,
i vin, som är rart, auf meiner Ehre,
tag remmarn och slå dig ned här nere!”
Klaus Störtebecker var glad i natt
och fallen för skämt och lek och spratt;
på knäet han fiskarflickan höll,
dess hår i så vackra ringlar föll,
dess hals var så hvit och skuldran också,
och när sina läppar då och då
hon satte om bägarns silfverkant,
då plirade hon så insinuant,
då blef där en kindgrop, en liten en
med skalkar uti, och som elfenben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
