Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där lyste en tandrad mot lampans sken.
Men amiraln blef om hjärtat varm,
om tärnans midja han slog sin arm,
med andra handen han bägarn tog
och mot morianens med klang den slog:
”Hej, gamle kamrat! och nu skall du höra
en sång, som smeker — jag vet — ditt öra!
Men har du hört den förut en gång,
stor sak! bra är den och icke för lång:
’En vinternatt kom stormen uppå
— stå, ben! fast skutan kränger —
Sjung med, min gamle! mer raskt det låter;
du känner tonen, jag börjar åter . . .
’En vinternatt kom stormen uppå
— stå, ben! fast skutan kränger —,
med yrskum började vågorna gå,
men skälm, den hufvudet hänger!
Vi få en liflig och munter natt
— stå, ben! fast skutan kränger —,
sad’ Mickel Kock till Rolf Kabelgatt,
och skälm, den hufvudet hänger!
Med oss har det gudskelof ingen nöd
stå, ben! fast skutan kränger —,
vi äro bärgade till vår död,
och skälm, den hufvudet hänger!
Men stackars folk på land och i stad!
stå, ben! fast skutan kränger -,
i deras ort var jag lagom glad,
där händer man hufvudet hänger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
