Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i ett nu! — som en blixt det slår! —
han stöter den in . . . På tröskeln han står
till ett litet — sannskyldigt paradis,
ett ljust och täckt på tusen vis.
En kvinna bor där, du strax det ser,
ty allt är så putsadt och allting ler,
i hvarje vrå är det blommor och grönt,
och mattor och förhängen spela skönt
i brokiga färger, men utanför
en murgröna, fritt efter sitt humör,
har klättrat upp till balkongen lätt,
med frodigt löfverk den väggen täcker
och in i rummet helt skälmskt sig sträcker
på lekfullt yra naturbarns sätt.
Och grefve John, han står en stund
på tröskeln, stum. Hans blick sin rund
kring kammarn gör. Därpå han träder
patetiskt närmare. En stol,
högkarmad, klädd med kostbart läder,
han flyttar undan för drag och sol,
tar där sin plats; han sedan gör
— mekaniskt, liksom när någon rör
på en hemlig fjäder, en inmarig tråd
-en min af ljufhet och af nåd:
”God morgon, Jane, mitt hulda vif!
Jag endast kom här till tidsfördrif
att språka med dig och skämta smått,
att se dina blommor, — kort och godt,
att visa dig hela min kärleks höjd;
— är så du ej lycklig och glad och nöjd?
Svara, du älskar mig ju igen
för hvarje dag allt mer, min vän?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
