Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
När grefve John gick åter in
till sina profeter och kyrkofäder
— visdom, bunden i pressadt läder,
lärdom, präntad på kalfveskinn —,
fritt drog en suck hans husfru då,
en suck ur hjärtats innersta vrå.
Att tiden, om än ej smärtan, döda,
hon tog sina silken blå och röda
och började åter sitt broderi,
brokiga fåglar, en fri fantasi
i bjärta färger med guldtråd i.
Så satt hon tankfull där en stund
och tärd uti sitt väsens grund,
lät fingrarna löpa kvickt och snällt,
som vore det tingadt och beställdt,
med nål och tråd, först ner, så opp,
så ner igen! . . . Den rastlöst lopp
med konstförståndig id och flit,
den lilla handen, så fin och hvit.
En ända än, — nej, plötsligt nu
hon kunde ej mer, den stackars fru,
hon mäktade ej för bittert kval;
en tår sig ur ögonlocket stal,
hon arbetshågen ifrån sig sköt,
den sorg, hon tyst inom sig slöt,
behöfde frihet och luft till slut,
— hon reste sig för att andas ut.
Hon gick till fönstret. Där utanför
fåglarna sjöngo i munter kör,
de hoppade lätt från gren till gren
och lekte i sommarsolens sken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
