Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter till de poesiens rymder, som han lämnat för de
politiska och religiösa striderna. Närmast ägnade han sig åt
öfversättningen af ”Fausts” första del och åt en redogörelse för den
andra — sällsynt skarpsinnig och finkänslig. Detta arbete
blef bryggan som återförde honom till ny originaldikt. Det
var endast ett fåtal, som visste, att författaren af ”Den siste
atenaren” och ”Bibelns lära om Kristus” i yngre dagar
offentliggjort lyriska dikter. Det var därför en öfverraskning,
när Rydberg från 1875 framträdde med en rad af formsköna
och tankedigra skaldestycken, offentliggjorda i spridda
tidskrifter, kalendrar, tidningar och först samlade i Rydbergs
diktsamling 1882. Genom dikter som Snöfrid, Dexippos,
Prometeus och Ahasverus, Den flygande holländaren, Drömlif,
Tomten m. fl., samt först och sist genom den härliga
jubelfestkantat, med hvilken Rydberg gäldade kallelsen till
hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest, blef det nu
klart, att Sverige i den store prosaförfattaren äfven ägde
en skald, som inom sitt område — den reflekterande lyriken
— stod på jämnhöjd med våra ypperste. Nu ansågs ock
tiden vara inne för Svenska akademien att kalla honom till
ledamot (1877).
Emellertid drogs Rydbergs verksamhet alltmera åt det
vetenskapliga hållet och många skaldesyner, som hägrade för
hans inre blick, fingo aldrig fast form.
Redan 1876 hade han af Göteborgs undervisningsfonds
styrelse kallats att hålla föreläsningar i filosofiska och
kulturhistoriska ämnen, och åtta år senare, 1884, utsågs han till
professor i kulturhistoria vid Stockholms högskola, en
professur, som han 1888 utbytte mot den i de bildande konsternas
teori och historia. Föreläsningsarbetet upptog honom så starkt,
att föga tid lämnades öfrig för vitter verksamhet, hvartill kom
att Rydberg dels nu fullbordade den ofvan omtalade skriften
”Om de yttersta tingen”, dels på grund af en polemik med A.
C. Bang och S. Bugge om Sibyllinerna och Völuspá (1881)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
