- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
15

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Singoalla, som folket velat lefvande begrafva, emedan
de trott henne vara ”pestflickan”, räddas från döden af
den redan pestsmittade Erland, hvarefter de båda försonas
vid Sorgbarns lik; kort därefter utandas båda sin sista suck;
den store mandråparen hade fulländat sitt verk.

Under det att i omarbetningen berättelsen utmynnar i
en stilla, vemodsfull harmoni, är afslutningen i
ungdomsdikten, såsom det heter i några slutord, ”ett disharmoniskt
ackord”; en egendomlig blandning af missmod öfver alltings
förgängelse och af förgängelseträngtan präglar den äldsta
”Singoalla”, hvilken onekligen bäres af en panteistisk
stämning.

Samma anda tolkas i flere af ungdomsdikterna; särskildt
finner man ett panteistiskt drag i en dikt som ”Vemodet”,
ur hvilken sedan en och annan strof går igen i ”Grubblaren”,
liksom flere dikter från ungdomstiden uttrycka på en gång ett
förgängelsekval och en trånad efter förintelse, efter den
luttrande eld, som skall förena själen med världsalltet, ett
prisande af ”förgängelsens milda lott”. I det hela är det
en pessimistisk världsåskådning, som genompyr Rydbergs
ungdomsdikter.

I ”Den siste atenaren” har åter det med antiken
befryndade draget i Rydbergs skaplynne kommit till uttryck,
liksom ju ock Rydberg i denna tendensroman gör sig till
tolk för den ”helleniskt västerländska” gensagan mot
auktoritetsträldom.

När Rydberg vid 1870-talets midt återupptager sin
diktarverksamhet är det ej blott en mognare skald utan ock
en mognare man som träder oss till mötes. Hans hela
världsuppfattning är fördjupad och man finner, hurusom han
begagnar tankar, uppslag, bilder ur sina äldre dikter med
helt annan och mera djupgående innebörd än förut. Han
sysslar äfven nu gärna med tidens och förgängelsens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free