Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då rysa vi för härskaren, som vann,
och ge vår kärlek åt den öfvervunne.
Men ej åt hjälten blott han flätar lager,
men ock åt svaghet, som är ljuf och huld.
Se, öfver kvinnans fägring hvilken dager
från dallringen af harposträngens guld!
Hur täck den knubbigt mjuka barnahanden,
som smeker sälle faderns bruna kind!
Hur vän den lilla blomman där vid randen
af bäcken, hviskande med vårens vind!
Han sjunger makens kärlek till en maka,
en systers hulda ömhet för en bror,
och hur den svagaste är gudastor,
när han har lärt att älska och försaka.
Ja, Maktens rike lutar till sitt fall,
ty skalder verka ännu i sitt kall
att emot själfviskhetens bud de hårda
med harpostormar väcka hjältetrots
och att i hägn af milda toner vårda
allt blygt, som annars trampats och förgåtts.
Och sedan konstnärn, skaldens hjärtevän!
Han var min kämpe, och han är det än:
i marmor bygger han min samhällslära,
då han ger skönhet, ädelhet och ära
ej blott åt kransad fris och gafvelgrupp,
som bäras högt af pelarrader upp,
men ock åt själfve pelarne som bära.
Och för en värld med hemska missljud i,
där kamp om makten förs af vilda horder,
förkunnar han i färger och ackorder
min längtan till en himmelsk harmoni
och tolkar harmoniens högsta lag
i ett förädladt släktes sköna drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
