- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
95

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra stranden, lade sina händer på hans axlar och sade:

”Ser du, jag spådde icke sant. Vi träffas återigen. Du
har en god fader, som visar min fader gästfrihet. Därför
skola äfven vi vara vänner.”

”Det skola vi. Vet du, Singoalla, jag har längtat efter
dig, allt sedan vi första gången sågos här. Jag har äfven
många gånger drömt om dig, och om drömmarne säga sant,
är ditt sinne icke vredgadt mot mig.”

”Nej,” svarade Singoalla och satte sig på stranden bredvid
Erland; ”då jag skildes från dig, var jag icke längre ond;
jag tyckte tvärtom, att du var den vackraste gosse jag någonsin
sett; till och med din vrede gjorde dig icke ful. I hela vårt
band finnes ingen enda, som är så vacker som du. Assim,
som säger, att han vill ha mig till hustru, är icke att jämföra
med dig.”

”Hvem är Assim?”

”Han är son af den man, som var höfding före min
fader ...

”Och Assim vill ha dig till hustru?”

”Ja, men låt oss icke mer tala om Assim. Du sade,
att du drömt om mig; jag har drömt, att jag skulle finna dig
här. Därför gick jag hit. Jag drömmer sannare än jag spår,
hvilket är förargligt, ty att spå rätt är en heder för oss kvinnor.
Men spådomskonsten kommer först rätt, när man är gammal.
Låt mig dock se vecken i din hand ... fast nej, jag vill icke
se dem ... om du varder olycklig, skulle det smärta mig.
Ack, hvilket hår du har” — Singoalla förde handen genom
Erlands lockar — ”det är icke svart som mitt och mina
fränders.”

Så talade hon, och hennes tal flög från det ena till det
andra. Hon talade om sitt folks färder, och huru glad hon
var, när hennes fader och hans män kommo öfverens, att
mötesstället mellan de åtskilda banden skulle vara på Erlands
fars ägor. Egentligen var det Assim, som hade föreslagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free