Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Guds och kyrkans sköte! Se, hon står ju villig att taga din
skuld och din sorg på sina axlar!”
Så talade priorn till riddaren. Men denne svarade:
”Förfölj mig icke med sådana ord, fromme fader! Säg det
än en gång, och jag lämnar er och flyr till andra bygder!
Låt mig vara! När tid blifver, skall jag bikta.”
En annan gång, då riddaren syntes något lugnare till
sinnes, yttrade han till priorn: ”Min själ är full af
sönderslagna bilder. Jag mödar mig att åter sammansätta dem;
därför grubblar jag nu så mycket. När taflan är färdig,
då ser jag hvad jag vill se; då vet jag hvad jag vill veta.
Först då kan jag bikta, ty icke kan man bikta det okända.”
Under dessa dagar betjänade Sorgbarn, som vanligt,
herr Erland. Men fristunder hade Sorgbarn numera inga,
ty riddaren ville knappt förlora honom ur sikte. Bittra
stunder hade Sorgbarn dess flere. Riddarens ögon fäste
nästan ständigt på gossen en blick, hvari tillbakahållet hot,
fruktan och vild misstanke lågade. Han bevakade hvarje
Sorgbarns ord, hvarje hans rörelse. När de voro ensamme,
hände, att han steg upp, kramade Sorgbarns armar och lyfte
honom från golfvet, för att slunga honom tillbaka mot dess
stenar. Men han sansade sig, och allt slutade därmed, att
de blå märkena på Sorgbarns armar voro flere.
Äfven Sorgbarn led mycket. Hans kinder voro, om
möjligt, blekare än förr, hans kropp var nästan en skugga.
Men han uthärdade tåligt riddarens misshandlingar, räknade
dagens timmar och tänkte med fröjd på natten, när detta
hemska ansikte åter skulle varda vänligt, dessa vilda blickar
blida och denna stumma mun kalla honom son och slösa
med försäkringar om kärlek. Natten var Sorgbarns dag. och
dagen var hans natt. Om dagen satt hans moder ensam med
den tyste Assim i skogen; om dagen voro hans fader och
han själf olycklige; men natten kom med berusande sällhet
åt dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
