Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med riddaren gick det därhän, att han föll i en feber,
hvarunder han en gång rusade upp ur sängen och var nära
att genomstinga Sorgbarn med sitt svärd. Gossen räddades
af priorn och en annan munk, som vakade vid den sjukes
säng. Riddaren talade under feberyran mycket om en grotta
och om en kulle, på hvilken en gran växer; han kallade
Sorgbarn stundom son, stundom en liten djäfvul. I få ord:
hans feber var svår och hans hjärna uppfylld af förvirrade
bilder.
Under dessa dagar väntade Singoalla förgäfves sin
riddare; men Sorgbarn besökte sin moder ofta.
Då herr Erland åter var frisk, beslöt han bikta. Priorn
förskräcktes icke litet, när riddaren yppade, att han var besatt
af två djäflar: den ene uppenbarade sig för honom lik en
kvinna; den andre hade antagit Sorgbarns skepnad, utan
tvifvel för att därigenom håna pilgrimen och hans fromma värf.
Pater Henrik kallade riddaren i hemlighet till
klosterkapellet och besvor de onda makterna att vika. Riddaren
kände sig lättad och trodde sig vara fri.
Men följande dygn hade det onda återvändt. Då riddaren
vaknade om morgonen, påminde han sig, att han hela natten
varit plågad af de bägge afgrundsandarne.
Icke lång tid därefter hände en natt, att herr Erland
vaknade, ej i sin säng, utan i skogen. Nejden lystes af ett
blekt månljus, men då han häpen skådade omkring sig, såg
han en flyende, som liknade Sorgbarn. Huru hade de kommit
in i skogen? Han gaf sig icke tid att grubbla häröfver, utan
skyndade efter vålnaden. Men när riddaren öppnat dörren
till tornkammaren, låg den lille pilgrimen på sin matta.
Från denna stund återfingo herr Erlands tankar sin
första riktning. Han arbetade flitigt med att sammansätta
de sönderslagna bilderna i sin själ till ett fattligt helt. Han
samlade alla sina hågkomster från nattens drömmar, jämförde
dem med hvarandra, valde det öfverensstämmande, förkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
