Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills vidare det andra, iakttog med förnyad uppmärksamhet
Sorgbarns uppförande och beslöt att vaka under nätterna.
Men detta beslut var han likväl icke mäktig att hålla.
När kvällen kom, kände han sig så slapp, att han omöjligt
kunde jaga sömnen från sina ögonlock. Att sofva ensam
med Sorgbarn ålade honom hans löfte.
Småningom, efter outtröttligt grubbel lyckades riddaren
få sin tafla färdig. Hon var en hemsk mosaik, hoplappad
af sprängda orediga minnen, men gaf dock i sin helhet en
aning om verkligheten.
Från kvällarne och det halfvakna tillstånd, som föregår
sömnen, påminde han sig mer och mer, att två skuggor rörde
sig fram och åter öfver hans panna, och att Sorgbarns ögon
lyste mellan dessa skuggor som stjärnor mellan moln.
Han påminde sig vandringar i skogen vid Sorgbarns
sida och sökte om dagen återfinna den stig, han trodde sig
hafva trampat om natten. Men hågkomsten gäckade honom,
minnet gycklade, och han gick alltid åt helt andra håll,
stundom milslångt, än åt det, som förde till klippbrottet.
Han erinrade sig äfven målet för dessa vandringar och
mötena med Singoalla; men minnena af dessa förmälde sig
med allt det fasansfulla hans inbillning fäst vid den bruna
hedningaflickan, och omgåfvos därför likasom af ett tjockt
töcken, hvarur de hemskaste bilder skymtade.
Men hans misstankar mot Sorgbarn voro nu rotfästa.
Han rufvade på en plan. Hvarje afton han gick till sängs
hoppades han kunna utföra den. Men Sorgbarns kraft
segrade. Den lilles hela jordiska omklädnad syntes upplösa sig i
denna hemliga kraft.
Den fyrationde dagen från Sorgbarns ankomst till Ekö
slott var inne. Det var en mulen dag med regn och blåst.
Insjöns böljor skummade, skogens toppar böjde sig, skyarne
samlade sig kring klippornas branter. Solen sjönk ned bakom
svarta och guibleka moln. Kvällen kom, och den dystre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
