Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som genomträngde hennes väsen, hade gjort denna skönhet
himmelsk i stället för jordisk. Den skulle öfverväldigat
ögat som en uppenbarelse från en annan värld, om den ej
tillika genomskimrats af ett något ur denna världen, men ur
det outgrundligaste djupet i den — något af furuskogens sus
och stjärnenattens mystik, något trolskt och
natursymboliskt ...
Grottan var prydd med höstens sista rosor. Assim hade
tändt elden på äriln. Singoalla hade sagt honom, att han nu
gjorde det för sista gången, och Assim hade tigande emottagit
den upplysningen. Singoalla hade bedt honom hafva allt
redo för uppbrott nästa morgon, och han hade tigande
fullgjort hennes önskan. Nu stod han och stirrade tigande i
elden och såg, huru bränderna mörknade, kolades och vordo
till aska. Han tyckte stundom, att han såg in icke i härdens
eld, utan i sitt eget hjärtas.
Singoalla satt på sin bädd af mossa med pannan lutad i
handen, sänkt i drömmar eller lyssnande till ljud, som kunde
båda ankomsten af de efterlängtade. Hon kunde sitta så
timme efter timme. Hennes iefnad under dessa dagar hade
varit ett sådant bidande. Hon förnam knappt tidens flykt
och aktgaf dock på ögonblicken.
Där ute rasade stormen. Då och då fann en vindstöt
väg mellan klipphällarne in i grottan och hotade att släcka
brasan, som lyste henne.
”De dröja i natt länge,” sade Assim efter timmars
tystnad. Och då denna anmärkning, som ej väntat svar,
ej heller fick något, sade han till sig själf, i det han lade
några grenar på elden: ”Än en liten stund skall lågan brinna.
Men snart har hon förtärt sig själf. Det är godt. Vi skola
få ro.”
Assim gick till grottans öppning, såg upp mot himmelen
på den bland moln tågande månen och hörde med njutning
stormens sång. Härligare än under denna natt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
