Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade alltid varit blandad med svaghet och begär efter tröst
eller ock med förtviflan eller ock med vrede, men denna
sorg var enkel och oblandad och intet annat än sig själf.
Han igenkände hos denna kvinna anletsdrag, som han älskat
och hatat, afgudat och fördömt; för hans minne uppgingo
taflor af solsken och blomsterdoft, skiftande med andra af
natt och förfäran. Han kände sig ånyo förvirrad. Då hörde
han den mörke mannens röst, som sade:
”Singoalla, riddaren är här. Du behöfver icke längre
bida döden.”
Och till riddaren sade mannen, fattande hans arm:
”Tveka icke, utan fullborda hvad du börjat! Hon
känner ärendet, i hvilket du kommer. Sorgbarn hann att anmäla
dig, innan han slöt sina ögon. Du kommer för att hämnas
den oförrätt Singoalla tillfogat dig, då hon gjorde dig till sina
ögons ljus och sitt hjärtas åtrå och sitt löftes make och sin
sons fader. Hon har grymt förolämpat dig med kärlek och
trohet. Hon förtjänar döden och önskar den af dina händer.
Hon vill dö bredvid det första offret för din rättmätiga vrede
— din egen son. Ja, hon är mycket brottslig och förtjänar
döden, det kan jag intyga, som hört de otaliga suckar ditt
minne afpressat henne, och sett de oräkneliga tårar hon för
din skull gjutit. Döda henne, herr riddare! Därefter
kommer uppgörelsens stund emellan dig och mig.”
”Det är onödigt,” sade riddaren; ”jag gick ut för att
döda henne, därutinnan har du rätt, men skogen har ingifvit
mig andra tankar. Pesten är kommen, och det tjänar till
intet att fuska i dödens handtverk. Detta och mycket annat
har jag i natt lärt af skogen. För öfrigt är kvinnan icke
densamma, som jag söker, fastän de likna hvarandra. Hon där
borta är ett mänskligt väsen; hon fäller tårar öfver sitt döda
barn, och hon synes mig så sorgsen, att jag känner ve i min
själ, då jag betraktar henne ...”
”Hvad,” ropade Assim, ”tvekar du fullborda hvad du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
