Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gömmor, dock icke gjort närmare bekantskap med denne lustige
stig, som lofvade föra in i bergkungens slott.
Nu var han ej långt från grottans öppning. Då hejdades
han af en tanke, att han ju gick ute denna natt för att
fortsätta hednaguden Tors verk och döda skogens argaste troll,
den förledande jättekvinna, som sugit lifskraften ur hans
hjärta. Men så påminde han sig pesten, som var kommen
öfver världen för att utrota allt lefvande och sålunda gjorde
allt annat dödande öfverflödigt, ja småaktigt och befängdt.
Och så erinrade han sig den bleke gossen och ordet fader
och dolken, som, drypande af veropande bloddroppar,
slängdes i en buske, och granen på kullens topp och sången: ”ljuft
är att möta sin flicka, ljufligast då skymningen hvilar öfver
nejden.”
Detta var en förvirrande blandning af minnen, och
riddaren kunde icke reda dem. Nåväl, hvarför icke förhålla
sig likgiltig mot dem alla, hvarför fästa den ringaste vikt vid
något förflutet, närvarande eller tillkommande? Man är ute
och vandrar för vandringens egen skull, man bryr sig icke
om ett mål för sin färd, man går in i den här grottan, därför
att man råkat rikta sina steg åt det hållet och ej för något
annat. Man är en strömbädd för en städse rinnande flod af
föreställningar, men man låter floden ha sitt lopp och söker
icke kvarhålla någon af hans böljor.
I en sådan känslostämning gick riddaren vidare och
steg med likgiltig hållning in i grottan.
Han såg sig omkring. Bredvid honom stod, lutad mot
väggen, en mörk man, som på honom fäste glödande ögon.
Men detta besvärade icke riddaren. Det var återigen ett af
dessa intryck, för hvilka man kan vara alldeles likgiltig. Men
längre bort i grottan såg han något annat. Han såg en kvinna
skönare än hans inbillning kunnat skapa, sorgsnare, där
hon knäböjde öfver den döde gossen, än all den sorg som
riddaren kunnat tänka sig — ty den sorg han hitintills sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
